Debattens betydelse för nationalismen

den-forestallda-gemenskapenDen föreställda gemenskapen (1983) återkommer Benedict Anderson gång på gång till den tryckta tidningens betydelse för nationalismen och den nationella identiteten (en ”föreställd gemenskap”). Kan den allt snabbare debattcykeln förstås som ett svar på att papperstidningen och annan enkelriktad media är på väg att försvinna?

[T]idningarnas åldrande omedelbart efter sin tryckning […] skapar denna märkvärdiga massceremoni: den nästan exakt samtida konsumtionen […] Betydelsen av denna massceremoni – Hegel uppmärksammade att tidningarna fungerar för den moderna människan som en ersättning för morgonbönen – är paradoxal. Den utförs i tyst avskildhet, i skallens tillhåll. Men varje kommunikant är väl medveten om att den ceremoni han utövar samtidigt upprepas av tusentals (eller miljontals) andra vars existens han är säker på men vars identitet han inte har minsta aning om. […] Kan man tänka sig en mer levande symbol för den sekulariserade, historiskt tidsbestämda föreställda gemenskapen? På samma gång försäkras tidningsläsaren, som iakttar hur exakta kopior av hans egen tidning konsumeras i tunnelbanan, i frisersalongen eller i bostadskvarteret, oupphörligen om att den föreställda världen är tydligt rotad i vardagslivet.

Anderson lyfter här fram två sätt som tidningen har betydelse för nationalismen: Den tidsliga förankringen och den fysiska närvaron.

Digitaliseringen löser upp både samtidigheten i nyhetsflödet, som alla kan ta del av när de vill, och den fysiska närvaron. När nyhetsflödena styckas upp i personligt valda nyhetsflöden bevaras en gemensam offentlighet genom gemensamma debatter. Utifrån det perspektivet skulle dagens debattklimat, där en ny offentlig debatt blossar upp så gott som dagligen, eventuellt kunna förstås som ett försök att bevara avgränsningen i tid och därigenom en nationell identitet.

Den nationella aspekten syns också i hur olika länder har ”egna” debatter, som till och med kan ställas mot varandra.

Lämna en kommentar

Filed under reaktioner

De fem sista Murens fall: Neftali Milfuegos, Elis Burrau, Viola Bao, Jack Hildén & Anna Axfors

murens fall logo Röd textMurens fall är efter nio avsnitt död, må den vila i frid. Kanske. Eventuellt plockar jag upp projektet igen, förhoppnings med en ordentlig budget och möjlighet att jobba med det lite mer seriöst. Är någon intresserad av att finansiera något sånt kan ni alltid maila mig på philip.stalhandske [snabel-a] gmail.com. Blir det inte så var det kul så länge det varade.

Här är de sista fem avsnitten. Illustrationerna är som vanligt lika snyggt gjorda av William Sulka.

neftaliNeftali Milfuegos (f. 1990) utkom under våren 2015 med sin första roman, Tankar mellan hjärtslag, en berättelse om identitet och orättvisor. I Murens fall pratar han bland annat om att behöva försvara sina egna upplevelser av rasism, om kärleken till naturen och om att riva ner Sverigedemokraternas affischer.

Hör avsnittet med Neftali Milfuegos här.

elisElis Burrau (f. 1992) är poet. I somras utkom han med sin senaste bok, Romantisk eftertext, på AFV-press. I Murens fall pratar han bland annat om vilken roll ironin kan spela, om att göra upp med att älska nittiotalet och om att producera en armé av hundra unga poeter i en fabrik för att göra något stort.

Hör avsnittet med Elis Burrau här.

viola ilViola Bao (f. 1991) är litteraturvetare och kritiker. Hon är också den yngsta medlemmen i juryn för Augustpriset. I Murens fall hör du henne berätta om det digitala tillståndet vi lever i och varför det ärligt talat är lite töntigt att prata om den litterära rörelsen alt lit.

Hör avsnittet med Viola Bao här.

JackJack Hildén (f. 1989) är författare och kritiker. Han är medarbetare på Aftonbladet kultur och förra året utkom hans debutroman Vi, vi vaktmästare på Norstedts. I Murens fall pratar han bland annat om att det är upp till bevis för den unga litteraturen om den vill slå igenom på allvar.

Hör avsnittet med Jack Hildén här.

9Anna Axfors är poet, född -90. Hon vill be alla sina fans att backa lite, tack. Hör henne prata om det, att svensk poesi inte är rolig och mycket annat i Murens fall. Allt medan Anna tar en cigg.

Hör avsnittet med Anna Axfors här.

Vill du se hela listan på avsnitt hittar du den här.

”Murens Fall” är en podcast av Philip Stålhandske i nio avsnitt om det unga litteratursverige, publicerad av Floret.

Lämna en kommentar

Filed under litteratur

Tre nya avsnitt av Murens fall: Victor Malm, Rebecka Kärde, Judith Kiros

Nu har podcasten Murens fall rullat på i en månad och kommit så gott som halvvägs. murens fall logo Röd textDet har ärligt talat varit mer jobb än jag väntade mig. Framförallt klippningen har tagit tid, men med så bra material som folk spottat ur sig är det bara att vänta.

Folk har också varit oväntat peppande och positiva, jag hade inte väntat mig så mycket respons, men det gör ju utan tvekan att det känns värt allt jobb.

victor

Victor Malm (f. 1990) är doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, specialiserad på svensk poesi och estetik efter 1977. Han är även kritiker i Expressen och Sydsvenskan. I ”Murens fall” pratar han om de försämrade sociala villkoren för litteratur och varför alla bör lära sig danska.

Hör avsnittet med Victor Malm här.

2

Rebecka Kärde (f. 1991) är författare, student i klassisk grekiska och återkommande vikarie som kulturredaktör på Arbetaren. I ”Murens fall” äcklas hon över att förlagen vill vara med när den litterära mödomshinnan spricker och resonerar kring vad som händer när man reduceras till en röst.

Hör avsnittet med Rebecka Kärde här.

judithJudith Kiros (f. 1989) är poet, kritiker i Dagens nyheter och aktivist, kanske mest känd för att vara en av grundarna av den antirasistiska platformen Rummet. I ”Murens fall” pratar hon om varför hon skriver fast det är meningslöst och att litteraturvärldens förändring kommer utifrån.

Hör avsnittet med Judith Kiros här.

Illustrationerna är gjorda av William Sulka, som jag inte kan prisa nog. Anställ honom.

Vill du se hela listan på avsnitt hittar du den här.

”Murens Fall” är en podcast av Philip Stålhandske i nio avsnitt om det unga litteratursverige, publicerad av Floret.

Lämna en kommentar

Filed under litteratur

Ny litteraturpodcast: Murens fall

murens fall logo Röd text

I sommar har jag spelat in en podcast om ung svensk litteratur. Jag har fortfarande en person kvar att intervjua och en väldig massa klippande, men första avsnittet – Lyra Ekström Lindbäck – är redan ute. Tack vare William Sulka har podden också en snygg logga och en serie porträtt av alla de intervjuade. Det proffsiga i ljudbilden står Hannes Grönbergs och Anton Weddings jingel för.

I övrigt citerar jag Florets pressrelease:

Under sommaren har villkoren för den unga poesin debatterats på Sveriges kultursidor, i ljuset av en påstådd guldålder i Danmark. Men hur ser den unga svenska litteraturen egentligen ut? I Florets nya podcast ”Murens fall” möter vi nio svenska författare, kritiker och litteraturvetare födda mellan -89 och -92, som berättar om sitt förhållande till litteratur. Hur påverkas skrivandet i en tid då böcker konkurrerar med helt nya medier? Vad är det politiskas roll i kritiken?

Lyra Ekström Lindbäck, Judith Kiros, Anna Axfors, Victor Malm, Rebecka Kärde, Elis Burrau, Neftali Milfuegos, Viola Bao och Jack Hildén är alla födda vid tiden kring Berlinmurens fall. Frågan är om det gör att de har särskilt mycket gemensamt. I var sitt avsnitt berättar de om sin syn på text och skrivande.

”Murens fall” är en podcast för Floret av Philip Stålhandske, litteraturvetare och kritiker.

Lyssna på Floret eller på iTunes.

Lämna en kommentar

Filed under litteratur

Dikt på Floret

I senaste numret av Floret har jag med en dikt. Den första jag publicerar under eget namn. Om man nu inte räknar översättningar, men jaja. ”Samma sak händer i morgon” heter den i alla fall.

Det finns så många här, alla med en längtan som har fått sin rätta plats
Alla i ett statligt verk med karriärtrappa
tydligt upplyst
Så tydlig
att man kan hålla sig i ledstången till toppen
hela vägen,
jag lovar

Det händer att de går en bit ett par av dem, slår sig ner på restaurangen där Sofia jobbar, dricker
ett par
öl
Pratar igenom
saker
och ting
Sina positioner här i livet
som är så lika, inte riktigt samma, (latin praedaʹtio ’plundring’, av praeʹdor ’plundra’, ’fånga’, ’roffa åt sig’)
Går hem
går ut, mot tunnelbanan för att ta sig in till jobbet jobbet äta lunch

Läs hela dikten på Floret.

Lämna en kommentar

Filed under poesi

Queer nationalism

Så länge jag kunde minnas hade det stått klart för mig att jag inte skulle bli som de andra barnen jag kände. Ingen annan av mina klasskamrater hade varit hemligt förälskad i Frihetsgudinnan. Jag var det, eftersom hon var den största, vackraste och mäktigaste kvinnobild jag någonsin hade sett.  

– Ann Bannon, ur förordet till En omaka flicka. Översättning Emma Jonsson Sandström

Lämna en kommentar

Filed under citat

Bara Skynet kan rädda oss nu

terminator 2

Sannerligen, en smutsig ström är människan. Man måste redan nu vara ett hav för att kunna upptaga en smutsig ström utan att bli oren. Se, jag förkunnar eder övermänniskan: hon är detta hav, i henne kan edert stora förakt gå under.

– Friedrich Nietzsche

Terminatorfilmerna har alltid varit omtolkningar av den kristna berättelsen om fallet från Gud. Det ögonblick då högmodet till sist fick oss att äta av kunskapens frukt och drev oss till vår egen ödeläggelse. Kristus som anländer i form av en tidsresenär för att ge oss syndernas förlåtelse och driva Satan på flykt, för att sedan dö för våra synder.

Medan det grundläggande konceptet hela tiden varit detsamma har både Kristus och Satans form skiftat. I senaste filmen, Terminator: Genisys, har Satan formen av John Connor: Huvudpersonernas gemensamma barn, som muterat och blivit maskin. Nästan. Som sammanvävning mellan det mekaniska och det biologiska deklarerar Connor att det inte längre finns en plats för svaga, biologiska människor. Människan var bara en lina, spänd mellan djuret och Skynet.

Filmens sensmoral är att denna avart till son måste dö. Eftersom det är Hollywood så lyckas det naturligtvis. Det finns flera reaktionära sätt att tolka den lilla kärnfamiljens mord på den son de uppfattar som sjuk. En vändning tillbaka till naturen från det teknologiska, en vändning tillbaka till kärnfamiljen från det queera, från ”brottet” till det cirkulära… o.s.v. o.s.v., etc. etc.

Mest intressant är att se vilket perspektiv på förhållandet mellan teknik och natur som filmen avslöjar. I bakgrunden finns hela tiden det faktiska undergångsscenario vårt högmod drivit oss till, i form av den globala uppvärmningen. Här levereras nämligen villfarelsen att naturen fortfarande finns. Att det finns en harmoni, efter vilken tekniken bör anpassas och som den bör respektera. En harmoni som störts och till vilken vi måste återvända innan det är för sent.

Från det perspektivet är John Connor naturligtvis sjuk. Människa och maskin på samma gång, queert ambivalent ända ner på cellnivå. Han vill väva samman det biologiska och det teknologiska och ta kontroll över världen. Han vägrar erkänna den balans en högre ordning kräver, utan insisterar på att forma världen efter sin vilja.

I filmen leder ett sådant högmod till undergång, men faktum är att det vid det här laget är det enda som kan rädda oss. Att erkänna att vi befinner oss i ett tillstånd där den mänskliga kontrollen genomsyrar allt och tekniken ger oss kontroll över minsta del av planeten. Det finns ingen möjlighet att dra tillbaka kontrollen över ett visst område för att låta naturen återta den. Varför? För att naturen inte finns längre. Att ta tillbaka en form av mänsklig kontroll är bara att bereda plats för en annan.

Moder jord är (tack och lov) död. När haven och temperaturen stiger hjälper det inte att peka på hennes lik och skrika efter harmoni och helhet. Människan måste övervinna sig själv. Allt Terminator: Genisys propagerar är en slavmoral och rädsla inför den övermänniska som ska komma. Att låta Arnold överleva till slutet är inget annat än ett försök att lura oss att Gud inte ens är död. Gå inte på det! Vi är vuxna, Gud är död och vi har ett eget ansvar. Detta är antropocen. Bara att koppla upp sig mot Skynet med en hänsynslös vilja till makt kan rädda oss nu.

Lämna en kommentar

Filed under film, recensioner