Den siste skotske ockultisten

syndafloden

Ericsson lägger ner sin tillverkning i Sverige. Det är naturligtvis fruktansvärt för de människor och samhällen som nu förlorar sin huvudsakliga inkomst. Men faran är större än så. Något har dött som länge skyddat oss, grunden vi står på har svepts åt sidan:

Den osynliga handen är död.

***

Året är 1774 och Adam Smith vaknar svettig i sitt hem i Kirkcaldy, vandrar fram och tillbaka över golvet, samma sak i dagar nu. Måste sluta. Sova ut. Varför kan han inte minnas? I skogen utanför rör sig vilda djur, och kanske något annat.

I nattlinnet sätter sig Adam Smith vid skrivbordet med huvudet i händerna. Han har drömt förut, han har alltid drömt, så länge han kan minnas. Men nu, sedan han påbörjade arbetet på det han vet ska bli hans magnum opus,  An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, drömmer han på ett helt annat sätt. Arbetet letar sig in i drömmarna, saker som ligger i hans tankes ögonvrå om dagarna kastar sig över honom om natten.

I sitt arbete anar han en profetia, en spådom om en fruktansvärd maskin som kommer krossa allt i sin väg. Profanera allt heligt, få allt fast att förflyktigas. Han försöker skaka det av sig, intyga sig själv att allting bara är en dröm. Men han vet att det han sett är sant: Hans älskade hemland kommer slitas isär av det formlösa monstret, tillsammans med vart och vartannat land i världen. En kraft har vaknat och han fruktar att det är han som släppt den fri.

Något måste göras.

Lågan från stearinljuset fladdrar, flämtar. Adam Smith skyler den mot draget med handen, försöker få ljuset att räcka till för att lysa upp den trånga vinden. Natten är beckmörk, men han hittar det han söker. Den gamla kofferten står kvar. Någonstans hade han hoppats att den försvunnit. Att hans avvisande vinkningar när männen som bar den frågade var den skulle stå skulle ha fått den att bäras bort till en plats där han inte kunde hitta den. Men den står där, som en påminnelse om den mörka magi hans familj fört genom generationerna sedan långt innan kristendomen trängde sig in i det som nu är Skottland, och han öppnar den.

Jag besparar läsaren de vidriga ritualer han utför den natten, de fruktansvärda offer han ger för att rädda oss alla. Allt som behöver sägas är att något stiger fram ur skuggorna, något som griper hans hals och ger honom ett löfte, gud vet i utbyte mot vad.

I gryningen faller han ned i sin fåtölj. Runt halsen syns röda märken av ett grepp, av fingrar. Allt han vill är att sova, men det finns ingen tid för det nu. Med darrande händer greppar han ett tomt ark, doppar pennan i bläcket och skriver, i sin mjukt rundade handstil: ”Of Restraints upon the Importation from Foreign Countries of such Goods as can be Produced at Home”.

Medan dagen gryr och hans ögon allt oftare faller samman fortsätter han, utmattad, att skriva. Till slut, nära det som ska bli mitten av texten, för han in ett tecken för det förbund han instiftar mellan sig och alla levande varelser han har med sig. För alla kommande släktled: ”he is in this, as in many other cases, led by an invisible hand to promote an end which was no part of his intention”. När marknaden hopar moln över jorden, då skall den tänka på sitt förbund, förbundet mellan marknaden och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser.

* * *

I Barnens Bibel förvandlas det gamla testamentets hänsynslösa, hämndlystna och småaktiga gud till en mjuk och faderlig gestalt. I handböcker för nationalekonomi har den osynliga handen förvandlats från en ockult kraft, vårt sista hopp mot en övermäktig demon, till en mjuk och omhändertagande fader.

Ekonomernas osynliga hand stryker dem över kinden om kvällen, stoppar om dem och lovar att allt kommer bli bra. Den fria marknaden skyddar dem, kommer lösa allt i slutet. Det kan vara skakigt just nu, men marknadens vägar äro outgrundliga. Det finns en plan för dig också, vi lever i den bästa av världar. Det är sådana sagor man berättar för barn och nationalekonomer.

Dagens nationalekonomer sätter sin tro till en osynlig hand som härskar i allmakt. Men den ockulta figur Adam Smith en gång manade fram har ingenting gemensamt med deras sagor. Den var förskrämd och svag och fylld av hat. Det finns bara ett enda omnämnande av den i The Wealth of Nations, och det utgör ett löfte: Trots världsmarknadens stora lockelser kommer handelsmannen tvingas av mystiska krafter och omtanke om sin hemort att värna den interna produktionen och handeln. Ericsson kan aldrig lägga ner sin tillverkning i Sverige. Den osynliga handen vilar runt VD:ns strupe, tvingar honom våldsamt genom världen till ett mål som inte var hans intention.

Men Ericssons produktion har lagts ner, på något vis har VD:n slitit sig fri från greppet runt strupen. Adam Smiths offer var förgäves, maskinen har slitit sig fri. Ingen ockult makt kan rädda oss nu.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under anteckningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s